Hur skapar jag som lärare förutsättningar för att eleverna ska kunna få syn på och resonera om människors identitet i relation till religioner och livsåskådningar? Ett sätt som jag funnit fruktbart är att utgå från Sven Hartmans modell av livsåskådningsprocessen*.
Modellen, som beskriver det dynamiska förhållandet mellan livsfrågor, livstolkning, ord och handlingar fungerar bra som utgångspunkt för samtal om det gemensamma i att vara människa (vare sig man är en ”religiös” eller en ”icke-religiös” människa). I början av kursen Religion1 gäller det ju att skapa någon slags gemensam bas i ett klassrum som oftast innehåller många olika sätt att resonera om världen, och att skapa förutsättningar för att både se likheter och skillnader i dessa. Under den allra första lektionen i kursen, när en ny klass och jag försöker undersöka vad religion kan vara utifrån olika slags definitioner, använder jag modellen som utgångspunkt**.
Men modellen kan också hjälpa eleverna att få syn på och ge verktyg att samtala om hur identitet och livsåskådning utvecklas och förändras. Kopplar man dessutom på begreppen social och personlig identitet*** finns fler möjligheter att samtal om komplexiteten i sambanden mellan identitet och religion (för övrigt om identitetsbegreppen: efter att ha läst Martin
Hägglund**** och lyssnat på hans resonemang om natural respektive spiritual freedom skulle jag hellre välja begreppen praktisk(a) identitet(er) och existentiell identitet – jag funderar på hur jag ska göra det på ett bra sätt utan att eleverna blir förvirrade över att det är många begrepp i svang).
Ju mer eleverna fördjupar och breddar sin förståelse av olika livsåskådningar, desto mer komplexa samband kan de förstås upptäcka och resonera om. Men någonstans ska man börja, och ett sätt att göra det tidigt i kursen är att ta en individuell livsberättelse och försöka resonera om den – fullt medvetna om att det är just en individuell livsberättelse med allt vad det innebär av val i fråga om vad som sägs och vad som inte sägs, hur samband beskrivs etc etc – utifrån modellen och begreppen. Jag har till exempel använt Skavlanintervjun med Yusuf Islam (2011) som ett underlag för elevarbete. Eleverna får titta på intervjun, och sedan i grupp försöka beskriva det de hört med hjälp av modellen och begreppen. Vilka livsfrågor urskiljer de? Vilka upplevelser som påverkar livstolkningen? Vilka sociala sammanhang ges betydelse?
I min fortsatta undervisning använder jag elevernas inlämnade beskrivningar för att resonera om modellen, och visar på hur enkla resonemang kan bli mer komplexa (själv har jag nästan slutat använda ordet återkoppling – jag talar om undervisning. Min undervisning formas av elevernas respons, här i form av inlämnat arbete). Under kursens gång kommer fler tillfällen att använda modell och begrepp för att resonera på ett mer generellt plan om olika tolkningsmönster inom en religion till exempel, och eleverna få möjlighet att utveckla sin förmåga att göra komplexa analyser (och använda det de förhoppningsvis lärde sig av sina erfarenheter av att använda modellen).
* Almén, Edgar (2000). Livstolkning och värdegrund: att undervisa om religion, livsfrågor och etik. Linköping: Univ., Skapande vetande
** Modellen beskrivs i Religion1 i inledningen till det första kapitlet (Samtal med det stora hela)
*** Begreppen social och personlig identitet tas upp i inledningen till det andra kapitlet (Religion och identitet)
**** Hägglund, Martin (2019). This life. Knopf Doubleday Publishing Group