I kursen Svenska 2 har vi arbetat med 1800-talslitteratur på olika sätt, och avslutat med att låta ett antal författare stå upp från de döda för att podda tillsammans med eleverna. Uppskattat av alla inblandade! Jag har fått frågor av kollegor om arbetet, och tänkte att det enklast beskrivs i ett blogginlägg. Så håll till godo!
Utgångsläge
Vi har alltså under ganska lång tid och på många olika sätt arbetat med litteratur från 1800-talet, i vad som skulle kunna beskrivas som ett jämförande epokstudium. Hela det arbetet beskriver jag inte här, men för den som vill (och orkar) sätta sig in i helheten finns en länk till mina samlade genomgångsbilder här.
På skolan finns en poddstudio, en riktigt finfin studio där man känner att man gör något ”på riktigt”. Den är förstås inte nödvändig för att spela in poddar (man kan använda inspelningen på en mobiltelefon, och det funkar oftast bra) – men det ÄR roligt när det är ”på riktigt”. Klassen har använt studion tidigare, till exempel för att spela in poddar om dystopiläsning (resonemang om Aniara, Ryttarna och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – ett tematiskt studium vi genomförde i höstas), så nu fanns erfarenheter om hur man bäst förbereder sig.
Uppgift
Vi började med att Helena, en av våra bibliotekarier, kom och bokpratade om 8 romaner. Var och en fick välja den som verkade mest spännande.
Kioskvältarna blev Shelley och Dostojevskij, Goethe och Brontë fick stå i skamvrån, och sedan allt från en till sex elever som samlades kring de andra titlarna. Eleverna började läsa, fick tala med varandra om hur de uppfattat de första 40 sidorna (och några valde om – helt ok). Och sedan… fick de själva uppgiften:
Eller: egentligen tre uppgifter:
Den första ett boksamtal (där jag satt med och lyssnade i två lektioner på 8 grupper – Dostojevskij och Shelley delades upp i två så att det skulle bli bättre med talutrymme för eleverna).
Den andra själva podden, som också den delades in i sammanlagt tio grupper med 3-4 elever i varje grupp.
Och den tredje det roliga rollspelet, som jag tidigare genomfört digitalt (vilka vansinnigt roliga samtal som då fördes mellan t.ex. H C Andersen, Fjodor Dostojevskij och Mary Shelley!).
Genomförande
Boksamtalen tog två lektioner i anspråk, där grupperna lite beroende på storlek fick 20-40 min till sitt förfogande. En elev var ensam om att välja Zola – då fick han samtala med mig. Jag tror att det kändes lite konstigt för eleven först, men eftersom vi verkligen hade ett samtal om boken där vi båda bidrog med tankar och idéer blev det bra.
Poddarna förbereddes när man inte hade boksamtal. Många hade tyckt att det var väldigt roligt att podda tidigare i kursen, och det gav draghjälp åt arbetslusten. Sen tyckte många också att det var kul att få spela lite roller (vara författare, intervjuare, litteraturvetare…). Och den ensamma läsaren? Tja, där fick jag helt enkelt gå in och vara poddprogramledare. Det fick jag också i en grupp om två där en av eleverna var sjuk och inte kunde vara med på distans på grund av eländig hosta… Det gäller att försöka lösa situationerna som uppstår!
Rollspelet… gick detta år åt skogen. Det var bara mitt eget fel – jag hade räknat fel på antal lektioner. Så tråkigt! Det fick bli en skrivuppgift istället (eftersom jag utlovat ett sista tillfälle att visa sin förmåga att skriva klart och koncist) – och så blir det ibland.
